Jossyyss

Ännu ett blogginlägg,återigen repetera detta med att börja skriva och sen sudda ut meningen.Det går segt men det är okej,jag försöker ialla fall.Det är svårt,riktigt svårt.Det ska jag inte ljuga om.Vissa dagar är lättare än andra men vissa dagar är ogenomlidliga.Tankarna finns där hela tiden,hotar att ta över allt och då menar jag allt.Jag vet inte hur jag orkar stå på benen efter allt som har hänt och efter allt som jag har gått igenom.Jag tror att jag mest bara tvingar mig och försöker göra det till en vana.Den här veckan har verkligen varit en pain in the ass,det kan jag erkänna på en gång.Det finns ingen anledning att säga till mig själv att jag mår bra och att jag inte alls är ledsen.Att allt är okej och att jag inte har något att oroa mig för.Det är rena skitsnacket,det vet till och med jag.Jag försöker att inte tänka så mycket på det men det är som att tvinga en hungrig man att avstå från ett bufébord,med andra ord det går inte.

Jag skuller ljuga om jag säger att allt det som jag känner inte tar kål på mig,det gör det.Men jag vet bara inte hur jag ska hantera det.Jag har aldrig upplevt det här och jag kan liksom inte prata om det heller.Eller kan och kan,jag vill helst inte.Egentligen så vill jag bara glömma allt.En del av mig vill så gärna bara få lägga allt åt sidan,bara gå vidare med livet och må bra.
Men jag kan inte,jag måste helt enkelt bara acceptera att allt har hänt,att jag fanns där och försökte,att jag inte gav upp.
För när ens mentor sitter på utvecklingssamtalet och frågar hur man mår egentligen,då orkar man inte ljuga längre.När ens mentor senare säger att jag bör träffa skolkuratorn då är det första man tänker "Dra åt helvete kärringjävel" men sen börjar man inse att det kanske inte vore en sådan dum idé.Men sedan gäller det att orka ta sig dit första gången också.

Men när man senare samma dag får höra av en av sina bästa vänner att han håller på att ta livet av sig,då rasar alla murar man byggt runt sig själv.Det är just i den stunden man inte orkar mer.Man bryter ihop och ber för allt man tror på att personen på andra sidan telefonen ska lyssna på det man säger.Ialla fall så var det så för mig.Den här vännen kan vi kalla för A.
A och jag berättar allt för varandra och vi är som kloner bara att A är kille och är några år äldre och ser inte riktigt ut som mig.Annars är vi ungefär likadana.
Att få ett sådant här meddelande är bland det värsta du kan gå igenom,och då har jag gått igenom mycket.Det känns som att hela din värld rasar samman och du har inget kvar att leva för.Man gråter och bönar och ber,har du extrem tur och är duktig på att övertala kan du ibland lyckas hjälpa och rädda personen från ett stort misstag.Och ibland har du otur och person i fråga lyssna inte utan ger helt och hållet upp.

Jag hade tur,det var inget annat än tur.I alla fall så ser jag det så.Jag tänker inte sitta här och skryta om att jag fick min bästa vän att lyssna på mig och att jag var så duktig och bad honom kämpa vidare.Bullshit! Jag fick honom att lyssna för att jag utmanade honom och hittade hans svaga punkter.Hans värsta mardröm är att jag ska skadas och det var lite det jag fick gå på.Skulle han skada sig själv så skulle banne mig jag göra det med.Skulle han lägga sig på tågspåret igen så skulle jag komma ner och göra honom sällskap,för det är han och jag tillsammans i detta helvete.
Med andra ord,han fick inte ge upp och det var i princip så jag fick honom att fortsätta kämpa vidare och inte ge upp.När han skrev att han lovade att kämpa vidare så kan ni inte ens ana hur lättad jag blev.Att sitta i bara 2 timmar och få någon att kämpa vidare är jobbigt,men att sitta i 3 timmar till för att få honom på andra tankar är fan olidligt.Det går inte.Hjärnan går på helvarv och man blir utmattad av allt gråtande och alla hulkningar.

Jag skulle ljuga om jag sade att det inte var den värsta dagen i mitt liv.För det går inte ens att sätta sig in hur det känns.A är en av mina bästa vänner,tanken på att förlora honom går inte ens att tänka.Jag står inte ut med det.Han förstår mig på nästan alla sett för han har gått igenom liknande saker som jag har gått igenom.Men det går inte att fy från det här.Jag måste bara acceptera att det har hänt och prata om det så mycket jag kan tills det en dag inte är så jobbigt och jag tycker att jag kan kontrollera det.
Även om den konversationen vi hade den kvällen är raderad så ploppar fortfarande nästan alla meddelanden upp i huvudet på mig.Påminner mig om smärtan och ångesten jag kände just då.Dagarna efter den här dagen har varit otroligt jobbiga för mig.Jag har brytit ihop under lektioner och till och med i korridorerna.Jag vet inte hur jag tog mig upp ur sängen dagen efter men jag kände bara att jag måste upp.

Så med andra ord för att avsluta denna långa uppsats.När någon skriver såhär eller om ni har råkat ut detta.Ge aldrig upp.Tro på det ni skriver till den som vill ge upp,det finns ingen idé att tvinga någon annan att tro på något du själv inte tror på.Hitta deras svaga punkter och sist men inte minst,träng inte undan alla tankar och alla känslor.Välkomna de och acceptera att allt har hänt,prata om det och våga släppa fram alla känslor,för en dag kommer det inte vara lika jobbigt och det är då man inser hur stark man verkligen är som individ.
Kan jag klara detta så kan alla ni andra det med!

Snurrbilder: När slutaren är öppen så vrider du kameran minst ett halv varv.Alltså om du håller kameran vågrätt så snurrar du den så den hamnar lodrätt istället.Allt detta gör du medan kameran håller på att fota,alltså innan slutaren stängs!

Jag tänkte jag skulle slänga in ett inlägg så ni vet att jag lever i alla fall.Men jag har haft så fullt upp den här veckan att jag inte har hunnit eller orkat blogga.Det har varit flera timmars plugg varje dag och sen har jag varit på en koncert i Globen och igår var jag även på en 40 års fest.Så det har varit fullt upp.Men detta är bara en liten anledningen till att jag inte har orkat blogga.

Det har varit väldigt jobbigt ett tag nu och jag verkar knappt själv veta varför jag inte har varit på så bra humör de här veckorna som varit.Jag skulle tippa på att det är för att jag vill träffa så många personer men det måste vara något annat också.Det som har betytt mycket för mig betyder inte alls lika mycket längre.Förut ville jag bara ut och fotografera,nu orkar jag inte ens lyfta upp kameran och ta en fin bild inomhus.
Detta gör mig jätteledsen men jag vet inte hur jag ska tacka det heller.

Till och med musiken har jag börjat tröttna på och det får mig inte precis att må bättre.Utan den är jag inte mig själv,utan min kamera är jag inte mig själv,utan mitt skissblock är jag inte mig själv,utan skrivandet är jag inte mig själv.Och ändå så betyder alla de där fyra sakerna ingenting för mig längre.
Dessutom så känns det som om jag glider ifrån en väldigt speciell person för mig.Allt är så j*vla jobbigt just nu men som jag har sagt förut.Jag tänker ta en dag i taget och bli bra igen i min egen takt.Vem vet,imorgon kanske jag känner för at plocka upp kameran eller skissblocket.

PS! Alla era kommentarer,jag tänker svara på de,ja jag vet att jag har sagt det ett tag,men det är svårt när man inte ens känner för att blogga.Tänk er då att svara på kommentarer,de blir liksom inte så helhjärtade som de skulle bli om jag svarade på ett bra humör.
Så ni får helt enkelt ha lite tålamod med mig!
Ha det bra,kram!

                                                                             Uppdatering!
Vem frågar hur det är med mig idag när det redan står i inlägget,jag bloggar väl för en anledning,vad är det för  mening med att blogga om vissa ändå inte läser inlägget? Detta får mig verkligen att kunna tappa blogglusten!

                                  

                             

Jisses vad min hjärna är helt slutkörd nu.Hade tre timmars samhällskunskap på förmiddagen och på eftermiddagen jobbade vi intensivt med tre timmars matte.Och nu har jag avslutat pluggandet här hemma.Det är verkligen ingen dans på rosor detta.Att gå på sommarskolan är tuffare än jag till och med förställde mig.Men jag klagar verkligen inte för jag gillar att jobba under press.Det är oftast då jag presterar som bäst så jag ser bara detta som något positivt.

Men det blir nog att gå och lägga mig tidigt ikväll.Är helt slut också för jag cyklar ju till skolan nu,vilket är något jag aldrig har gjort förut och jag fattar inte varför jag inte har gjort det tidigare.Det är ju hur härligt som helst och det är så mycket lättare än att behöva krångla med bussen och så.Det är bara att sätta sig på cyklen och trampa iväg och vara framme vid skolan en kvart senare.Så bekvämt och så skönt också.

Dock så tror jag inte att jag orkar svara på alla era söta kommentarer idag men jag lovar att göra det så fort jag kan.Är så himla trött just nu så jag tänkte lägga mig i sängen och slötitta på lite tv,kanske ser fotbollen,får se.Har riktigt svårt för att se fotboll på tv,däremot går ju ishockey jättebra att titta på men inte fotboll,det somnar jag alltid till.
Men tänkte avrunda nu så ni får alla ha en fortsatt fin kväll och så får ni ha en så bra dag imorgon.
Kram!