Jossyyss

Tagen utav mig med Nikon D3100

Det finns dagar i mitt liv då det bara känns totalt tomt,det finns inget som kan göra mig glad.Men så kommer jag att tänka på dig,hur mycket jag saknar dig,på hur mycket jag vill träffa dig.Hur ensamt det känns.Visst jag känner inte dig så jättebra men du betyder såklart mycket för mig.Jag vill ju faktiskt ha ett minne med dig,ett som jag aldrig kommer glömma...

Men det går inte,du finns inte längre,du går inte ens på den här jorden.Du andas inte ens längre! Visst jag var liten och förstod väl inte vad som hände,varför du försvann.Varför vi slutade åka till sjukhuset,varför din katt bodde hemma hos oss. Och jag var såklart för liten för att få ett minne med dig.
Jag kommer inte ens ihåg dina kramar eller dina pussar på kinderna.

Jag vet inte ens hur du doftade,säkert gammal tant haha.Nej det där var taskigt men ändå,allt jag vill ha är ett minne med dig.
Allt jag vill ha är ett enda minne med min egen farmor! Men nej,inte ens det kan jag få.Det går inte ens heller,du dog när jag var fem år gammal och som jag sade,jag var väl helt enkelt för liten för att ens förstå att du försvann.Men jag hoppas i alla fall att du och farfar har det bra där ni är,för jag saknar dig farmor,jag saknar dig så mycket.

Det spelar ingen roll att jag inte kände dig så bra,det finns ändå något band inom mig som gör så att jag kan känna en saknad efter dig.Jag hoppas att du är stolt över mig och att jag har gjort rätt val i livet.Jag önskar bara att jag kunde få träffa dig en sista gång. Och du farmor,jag älskar dig!